Just truckin' USA: Cinco de Mayo

- eller 12 oerhört onyktra timmar i Austin.

Varning! Detta inlägg kommer ha en fotokvalitet som stadigt sjunker ju längre det går.
Det kommer även vara mest bilder på drinkar. På slutet är allt väldigt suddigt…

Cinco de Mayo för oss utvecklade sig från en trevlig dag, mysig kväll till en helt sjuk natt. Då minnena från natten är minst sagt suddiga, och alla aktiviteter som skedde inte är helt lagliga så kommer jag nog mest försöka sammanfatta den delen. Vi får se hur det blir helt enkelt…

Tim hade hittat lokala Austin-nyheter nån dag innan som skulle tillkännage vilken Margarita som efter flera veckors omröstningar och juryutlåtanden skulle väljas till Austins bästa. Så vi bestämde oss för att testa de som hamnade topp 5. Det gick det väl sådär med får jag erkänna i efterhand. Ettan låg t.ex. en bit utanför stan osv.

Samma lokaltidning informerade även at La Condezza, en restaurang på 2nd street,
skulle ha sitt årliga block party på just 2nd street. Vi tyckte att det lät som ett bra ställe att börja vårt firande och medföljande margaritaprovande.

Vi beställde en taxi till 13.30. Taxin, en Dodge Charger, framfördes på ett auktorativt sätt av en kvinna som visste vad hon gjorde vilket medförde att resan inte tog så lång tid, trots att det var rätt tjockt med trafik. Trots att hon inte upphörde smsa för en enda sekund.

Vi anländer till 2nd street downtown austin, visar leg på att vi är över 21 och plockar ut ett varsitt “åkband” vid ingången, annars blir det ingen dricka.

30 sekunder senare har vi varsin margarita i handen och dagen har börjat. Vi passar också på att äta en liten taco (quesadilla för henrik) så att vi får nån liten grund i magen.

Det visar sig att block partyt inte riktigt är nåt för oss. Var mycket uppträdanden meninget som föll oss i smaken.

Vi knatade upp norrut, mot sjätte gatan där vi visste att det fanns gott om barer och dyl.

Detta med att knata mycket i solen var något som vi hade räknat med innan så vi hade smaskat på ordentligt med spf 100 vilket känns som ett genidrag med facit i hand, tror inte någon av oss brände sig alls.

Nästa anhalt blev Star Bar, snyggt ställe med kompetenta mixologer. Deras “Habanerita” hade placerat sig som femma i tävlingen Austin’s bästa Margarita.

Tre stycken Habanerita beställdes och vi satte oss på uteserveringen. Star Bar erbjöd även en möjlighet att kitta till sig lite dagen till ära.

Habaneritan var god, hyfsat stark och snygg. Var dock inget man ville dricka flera på raken av, speciellt inte om man som Henrik har en känslig mage när det gäller både tequila och habanero. Vi satt iaf på uteserveringen och njöt, morsade på folk som gick förbi och imponerade stirrade på våra 5-majmustascher. Efter att ha betalat notan blev det ut på gatan igen – mot nästa ställe.

Vi hann vä l kanske 100 meter innan en digital skylt upplyste oss om att uppe på deras (Bar Mirandeu hette det typ) trevliga veranda erbjöds det $1 Mimosa. Eftersom det var ganska tomt i magarna, sånär som på två margaritas och en liten taco tyckte vi att champagne och apelsinjuice kunde vara en bra mellanladning. Speciellt om den kostar
en dollar…

Okej, vi hade inte så höga förväntningar på en endollarsmimosa och vi blev väl inte
direkt positivt överaskade, givetvis inte champagne utan en skvätt Cinzano och en skvätt apelsinjuice. Men verandan var verkligen trevlig och vi passade på att börja kolla var vi skulle käka. Yelp.com var guld förra resan och ännu mer så på denna resa. Så de var bara att logga in och kolla vad Austin hade att erbjuda i matväg. Efter varsin mojito (tim, richard) och white russian (henrik, bra för hans mage om inte annat…) bestämde vi oss för att gå till Toasties som skulle ha riktigt fina mackor vilket alla var lite sugna på.

Vi kom inte så våldsamt långt innan vi såg en skylt ovanför en bar, “The Tiniest Bar in Texas”. Det går ju inte att bara gå förbi ett sånt ställe! Så även om magarna kurrade så kände vi att vi måste ju ta en bärs här iaf.

De andra kunderna, bartenderna och stället i sig självt var riktigt skönt! En liten bod mer
eller mindre som var själva baren. Sen en terass på ca 25 kvm och nedanför den en uteservering på kanske 70 kvm. Så även om själva baren var extremt liten fanns det gott om sittplatser. De hade även WiFI så vi kunde kommunicera lite med omvärlden. En god öl (Anchor Steam – Richard, Pabst Blue Ribbon – Henrik, Tim) senare ville vi visserligen
gärna stanna men matsituationen började bli ohållbar så vi tackade för oss och knatade
vidare.

Det var en fin promenad, vi tog gångbron över Lady Bird Johnson Lake och på den sträckan märks det extra tydligt att Austin inte är som resten av Texas. Det är snarare en klar västkust/östkust känsla, främst med avseende på att folk är ute och joggar, cyklar, paddlar kanot, ståpaddlar på surfbrädor, mycket modern street art överallt och klisterlappar med texten “Don’t Dalls my Austin” kan du finna lite varstans. Austin har helt klart sällat sig vår skara av favoritstäder.

Medan vi går på bron så kommer en man fram till mig och frågar om det är slaviskt språk vi pratar. Jag svarar nekande att det snarare är ett nordiskt språk – svenska. Han bannar sig själv lite och menar på att om han hade hört lite mer hade han plockat det. Han var en vädligt berest man och hade bl.a. bott i Uddevalla och besökt en del av södra Sverige. Det ordet han kom ihåg var ‘tack’. Vi surrade med honom ett tag om Austin, alltid bra att få tips från locals. Avslutningsvis ville han att vi skulle lära honom ‘vår’ respektive ‘höst’. Det gick hyfsat.

Nu skulle vi äntligen få mat. Förutom att mackorna var goda och vi spealde lite flipper och fussball finns det inte så mycket att berätta om Toasties. Eftersom vi hade lite mat i magen bestämde vi oss för att gå tillbaka till Tiniest. Öl nummer två. Denna gång satte vi oss på den större uteserveringen i solen. Vi trivides verkligen på Tiniest och när vi hittade stället med Margarita nummer 1, Jack Allen’s Kitchen’s Jalapeno & Cucumber Margarita, på kartan och såg att det låg en mil utanför stan så tog vi beslutet att stanna kvar där vi var. Det blir lätt så för oss – vi är inte rädda för att gå runt och prova olika saker och ställen men ibland hittar vi nåt vi verkligen gillar och då kommer vi gärna tillbaka. jmf t.e.x med Sassafras i Denver, för att inte tala om Mile High Spirits vilket vi redan planerat att återbesöka om ett par veckor.

I vilket fall, det var ju Cinco de Mayo som bekant och vi hade fortfarande bara druckit två Margarita (för de som inte är hundra på Margarita så är det Tequila, Cointreau och lime, en av mina favoritdrinkar, speciellt när det är bra tequila). Sagt och gjort, jag knatade upp till baren för att undersöka vad det fanns för möjligheter att få en decent margarita ihopmixad. Killen framför mig i kön var också sugen på samma överhörde jag och när barkillen först pekar på en flaska margarita-mix i kylen så sjön hoppet. Men sen började han svänga ihop grejer på riktigt! Fin tequila, äkta Cointreau, färskpressad lime och även lite agavesirap. Sen lite apelsinzest som garnityr och aromspridare. Det var bara att bestäklla tre likadana för min del när det blev min tur. Jag la även till en shot Tito’s vodka, såg en skylt om den bredvid baren och att den tydligen vunnit lite sprittävlingar och var handgjord i Austin. Eftersom Tim är en vodkakonnässör av rang så var han ju tvungen att få prova. Jag som inte är lika förtjust i vodka tyckte dock att den var riktigt fin och Tim rankade den topp-5.

Margaritan var dagens bästa. Här inleddes sen ett riktigt race. Det blev Titoritas (vi var tvungen att uppfinna lite drinkar), Tito’s vodka istället för tequila, Tigeritas – Margarita med en skvätt tranbärsjuice osv. Tror vi drack 5 margaritas var, plus ölen och vodkan. Vi började må fint igen (vi hade dippat lite av promenaden till och från maten och den medföljande alkoholbristen).

Jag hade börjat prata en del med bartenderna och han tyckte att vi måste uppleva östra
Austin – lite mer äkta och gritty. Som han beskrev ställena och stämningen så lät det som något för oss. Vi fick tips om två ställen – East Side Showroom och The White Horse. Promenaden dit var klaart längre än jag hade förstått när han förklarade var de låg. Vi var tvungna att ta två pit stop på vägen, och var nära att ge upp ett par gånger men det är vi väldigt glada för att vi inte gjorde med facit i hand. Även om man den 6 maj tyckte att man kunde tagit det lite lugnare den 5 maj… Men skit i det, den 6 maj kommer ändå bara gå till historien som en trött parentes.

Första pit stopet blev på en Wendy’s på ungefär halva vägen, dags att fylla på magen med annat än vätska. Stärkta gick vi vidare.

Efter ett tag gick vi förbi en liten bar som såg cool ut och då det var dags för påfyllning ramlade vi in. Det var tomt sånär som på bartendern, hans flickvän och hennes kompis. Vi tog varsin margarita och började prata med dem lite smått. Killen blev förvånad att höra om The Tiniest Bar då han ansåg att hans var pyttelien. Det var den visserligen, men tiniest var den långt ifrån.

Vi började prata, berättade om våra planer och blev klart avrådda från East Side Showroom. “Snooty bartenders that think they’re above2 you” var bara ett av de negativa omdömena. Åh fan, tänkte vi, det låter ju som hemma i Stockhiolm och det slipper man ju gärna. Så istället bad vi om directions till The White Horse vilket de tyckte lät mycket bättre. Det var nog även ett av våra bästa beslut. Det visade sig att vi bara hade några hundra meter kvar. “Fuck the street name”, som bartenderflickvännen uttryckte sig “just take right by the next traffic light”.

Mycket riktig, ett par minuter senare knatade vi in på The White Horse. En äkta Honky-tonk (A honky-tonk (also called a honkatonk, honkey-tonk, or tonk) is a type of bar that provides musical entertainment (usually country music) to its patrons. Bars of this kind are common in the Southern and Southwestern United States. The term "honky-tonk" has also been applied to various styles of 20th-century American music.)

Ett livemusik-ställe med gamla anor och gott renommé mao. Lite lantortssylta är första intrycket, känns som baren skulle kunna varit inhyst i en lada nånstans. Riktigt skön stämning och autentisk känsla. Verkade lite dött när vi kom in dock. Vi beställde iaf varsin Margarita, tror det var nummer åtta i ordningen. Gick ut til den trevliga uteserveringen för att se hur det var där.

Vi hade nog inte varit utomhus mer än några minuter innan jag satt och pratade med ett gäng sköna människor och vid bordet bredvid satt Henrik och Tim och skrattade tillsammans med Tommy och Gayla. Mina nyfunna vänner Justin, Jenny och Ricky var
riktigt härliga människor.

Vi var alla på rätt berusningsnivå och pratade svensk och amerikansk politik, historia, samhällsklimat osv. Jenny hade bl.a. en undergrad (college-examen) degree i international relations och tyckte att i frågor som kvinnans rättigheter, jämställdhet, sjukförsäkring och allmänt socialt skyddsnät så dök alltid de nordiska länerna upp som förebilder och föregångare. Jag kunde bara hålla med men i andra frågor som skatt, straffpolitik och drogpolitik förfasades de å andra sidan åt det svenska sättet. Iaf var det väldigt trevligt att prata med upplysta, progressiva och intressanta amerikaner i Texas. Jag vet ju att de finns och att de är många, ibland känns det dock som att det är de med motsatta personligheter som är de som hörs mest och satt sitt avtryck på världen. Tyvärr har vi ju lika stor andel idioter i Sverige, något jag inte var sen med att påpeka.

Jag connectade väldigt bra med Justin, en superskön musiker som kom från El Paso. När jag berättade att jag skulle bo där i två månader så lovade han att hooka upp med mig lite sköna människor där. Justin var även lite bekant med Tommy, som Henrik och Tim hängt med medan jag pratat med det andra gänget. Vi lyckades merga våra två grupperingar och det är nu det börjar bli lite suddigt… En Texas-grej (?) är en sk.
Two-Step. Förutom att den är populär dans i Texas (tjejerna i baren innan white horse tyckte vi skulle bjuda upp tjejer på lite two-step på white horse… Det gjorde vi dock inte) så är det även en drink-kombo. För $5 får man en Lone Star-öl och en stor shot billig bourbon. För fem dollar alltså! Det var ett jävla tryck i den bourbonen också. Jag drog mig till minne vad den trevlige bartendern på Tiniest hade sagt, “In East Austin they don’t skimp and they pour you a lot of whiskey.” Han visste helt klart vad han snackade om!

Det hände så fruktansvärt mycket denna kvällen och som jag indikerade i början av denna text så lämpar sig långt ifrån det mesta för publicering. Tro mig när jag säger att det var en de roligaste kvällarna jag haft ute på väldigt länge. Förhoppningsvis har vi fått nya vänner och ett till besök till Austin får inte vara alltför långt borta!

Kvällen avslutades när The White Horse stängde kl 2. Då vi anlänt till Block Partyt kl 14 så blev det 12 stadiga, härliga, roliga fulla timmar i The Live Music Capital of the World!