¡CINCO DE MAYO!

Disclaimer: Richard har udner dagen skrivit ett inlägg som behandlar det hela, utan att ha läst hans kommer även jag att nedteckna det minnet tillåter från en av de galnaste mest otippade festnätter jag haft på väldigt länge. En hel del alkohol kommer att förekomma, men att utelämna den vore att utelämna essensen av dagen som blev till kväll och sedan natt.


Utvilade efter ett par nätter på Lone Star RV park i Austin vaknade vi glada i hågen och en aning festsugna den 5e maj. Vi hade redan gjort lite research om festligheterna dagen hade att bjuda på och kände oss säkra på att vi inte skulle behöva gå varken hungriga eller törstiga. En tur ner till repan för att be dem hjäpa oss med en taxi och sedan upp till bilen för att piffa till oss lite sedan var vi på gång.

Halv två kom taxin, en gul Dodge Charger med en kvinnlig taxichaufför som inte alls ville prata med Richard, även fast han hade kopplat på charmen och försökte konversera. Jag och Henrik satt i baksätet och noterade att det såg ut som att hon hade en marijuanapipa bland alla de pennor som hängde i en påse på instrumentpanelen.

Ett block-party anordnat av restaurangen La Condesa på andra gatan som enligt en artikel i lokaltidningen hade utlovat att det skulle bli the biggest and booziest block-party ever blev vårat första stopp. Vi kom fram och det var avspärrningar överallt för att hindra trafiken. Precis utanför var det ett tält där man fick visa upp legitimation och få ett litet armband som visade att man var över 21 år, sen var det bara att kliva på spånken!!

5 dollar för en margarita. Säg goddag tänkte vi o såg snabbt till att förse oss med varsin. De serverades i en trött plastmugg och var inte alls gjorda med speciellt mycket kärlek, men de gick ner tillsammans med lite quesidillas, chicken tacos och pork tacos. Efter det var avklarat kände vi att vi kunde det där. Block party i all ära men det var inte riktigt vår kopp te.


Promenaden gick vidare upp mot sjätte gatan. Tydligen ska det vara partymeckat i Austin och enligt vad vi hade läst innan så kände vi lite: Varför inte!?. Knatade upp några gator innan vi var rätt och började jakten, helt plötsligt stod vi utanför Star Bar, ett ställe som enligt en lista hade den femte bästa margaritan i hela Austin. GIVET! In där för att beställa Star Bar Habanera Margarita. Henrik som inte tycker om när det är starkt valde en vanlig. Vilket med tanke på hans preferenser förmodligen var klokt.

Habanero Margarita

Den var fin, riktigt fin! Tills jag kände mig övermodig och tog en rejäl tugga av jalapenon, då blev den stark, väldigt stark!

Efter att ha avnjutit våra drinkar kände vi att stället i sig inte var något för oss, plus att vi började känns oss en smula hungriga, till det ska tilläggas att de tre drinkarna gick på nästan 30 dollar!! dubbelt så mycket som de hade gjort på vilket annat respektabelt ställe i stan som helst. Elleeeeer?

Hur som helst, stärkta av habaneron gick vi vidare, hur, var eller vem vi skulle besöka var väldigt oklart, det enda vi visste var att vi ville ha mer av det goda.
När vi gick där, intet ont anandes om vad eftermiddagen skulle bjuda på ( hade det varit i Sverige hade vi förmodligen redan gett upp och varit på väg hem vid det här laget) så såg någon skarpsynt en skylt om att det fanns mimosas för en dollar. Ett såt erbjudande kan man ju inte tacka nej till!!
Snabbt in till Bar Mirabeau och sen stod de där och log mot oss, tre drinkar i all sin enkla härlighet med sitt varma gyllene ljus. Det tog inte lång stund innan vi förstod att det fanns WiFi på baren och innan vi visste ordet av hade Richard tagit reda på lösenordet och hela världen låg för våra fötter. Vad som stod på önskelistan nu var mat, men eftersom vi hade svårt för att komma fram till något kände vi där, i värmen på verandan, att vi behövde ytterligare ett par drinkar innan vi kunde bestämma oss för vad vi skulle äta. Det blev ett par Mojitos och en White Russian. Vem som beställde vad låter jag vara oskrivet. Men ni vet...

Verandan på Mirabeau

Vi hittade ett ställe att äta på och började ta oss dit, kommer inte ihåg vad det heter riktigt, men det utlovades fräscha subs och promenaden dit kantades av trevlig utsikt. Här började jag tycka om Austin och utsikten över broarna, kändes inte alls som en södern-stad. Visst de åker bil för att ta sig någonstans men många var ute och sprang, åkte longboard eller cyklade. Det är inte en bild man får upp när man tänker på Texas. Det gick vansinnigt fort att beställa, jag var i ett skriande behov av en toalett så jag frågade helt enkelt vad de rekommenderade och valde sedan en av dessa. Maten kom in och slukades snabbt medan vi alla tre turades om att spela flipper. Richard som verkar höra till flippergenerationen stod och hoppade, knuffade och straffade spelet och drog in bra många fler poäng än Henrik och jag. Han fick knack och lös med hela ansiktet när han förklarade att det var det som var stort när man var liten. Det syntes att det var stort även nu. :)

Richard håller fullt fokus med flipperspelet

Alkoholfritt till maten

Insåg precis att jag helt missade nämna The Tiniest Bar In Texas som vi på väg från Mirabeu till matstället kände att vi var tvungna att ta en öl på. Det var väldigt varmt och man måste tänka på pocenten. Det är dock nu det riktiga besöket på baren börjar, för vi valde att gå tillbaka dit innan vi tog oss vidare.

Direkt när vi kom så frågade bartendern om vi ville ha samma som sist. Det fick, efter en stunds tvekan från min sida, bli så. Två PBR och en Anchor Steam, de förstnämnda till oss två yngre och den sistnämnda till Richard. Vi gillade stället och började fundera på vad vi skulle dricka härnäst. Margarita var det självklara valet och dessa började rulla in i en strid ström. Redan första rundan Richard var uppe och beställde kom han med en trevlig överraskning. Han hade stått och läst på en skylt om nån lokalproducerad prisbelönt vodka som han kände att jag var tvungen att prova, jag är glad att han gjorde det! Tito's vodka smakade fantastiskt. Helt galet len och värmde gott runt hjärtat utan att lämna den brännande känslan i svalget som så många andra vodkor annars gör. Titorita!! Vi behöver en Titorita, kanske med en dash tranbärsjuice i bara för färgens skull. Det blev dock bara jag som tog en sådan och när jag försökte beställa två margaritas och en Titorita tittade bartendern frågande på mig och undrade "Tito-whatnow?" A margarita but with Tito instead of tequila. "Oh, ok" Blev en dash tranbär i alla tre och väl tillbaka till bordet provsmakades det.

Henrik som inte tycker om alkoholsmaken alls kände direkt att Titorita var hans kopp te, så vi bytte.

Ett par rundor till beställdes in och snart satt vi alla med varsin Titorita som vid det här laget kändes svag. 

-Henrik, se till att nästa omgång är åttor va, skrattade vi och sen insåg vi att dubbla titon inte var någon höjdare.

Ett gäng rundor senare var vi återigen på väg mot nya äventyr, Richard hade fått tips om ett ställe som hette The White Horse, egentligen hade vi fått tips om ett annat ställe också men under ett senare möte valt att strunta i det.

Det visade sig att det var en lång väg att gå till den vita hästen, klockan började nog passera 22.00 om jag inte missminner mig, vi blev hungriga igen men alla gatustånd som dagen till ära hade stått uppradade på sjätte gatan var i färd med att packa ihop. Efter vad som kändes som en evighet (är osäker på vad som kom först, men kör på den här versionen) sprang vi på en Wendy's och beställde lite färdkost. Henrik hatar dock att gå och äta samtidigt så vi satte oss precis utanför och åt vår mat. 

Jag misstänker att den mörkhyade mannen som stannade precis framför oss med bilen försökte sälja knark till oss, det var hur som helst ganska otrevligt och vi gick därifrån medan han körde vidare.

Återigen ansvarsfullt och alkoholfritt till maten, även om jag satt och tyckte att det skulle vara finfint med lite rom i  min  frosty (typ mjukglass).

Fortfarande en evighet att gå kändes det som så vi ramlade in på en liten bar och beställde tre margaritas. Efter lite snack med bartendern stod det klart för honom att det faktiskt fanns en bar som var mindre än hans, han var imponerad. Tydligen var vi det andra gänget med europeiska roadtrippare som hade varit där den kvällen, dock var vi snäppet populärare eftersom vi inte ville att dom skulle slänga på Blur-låtar utan tyckte att rocken som spelades var helt okej. Vi frågade om ställena vi hade blivit tipsade om även här och nu kom det fram att visst, vill ni betala 15 dollar för en drink, vänta i 8 minuter medan bartendern gör den samtidigt som han är för fin för att se er i ögonen så ska ni absolut bege er till East Side Showroom (Tror det hette så).
-Ok, what about White Horse then?
It's the coolest fucking bar ever! I love that place.
Han ropade på sin flickvän som satt vid andra sidan baren och frågade om hur man lättast gick dit. Vi var nära nu och innan vi visste ordet av så stod vi där, utanför The White Horse. Efter de sedvanliga hälsningsfraserna och uppvisande av legitimation var vi inne.

Det första som slog mig var att det kändes vansinnigt autentiskt. Precis så som jag förväntat mig att det ska se ut. En lokal med scen i ena hörnet där en liveband stod och rev av musik samtidigt som det dansades, en lång bar och ett gäng bord och stolar som stod vända mot dansgolvet samt givetvis ett biljardbord i andra hörnet. Det andra som slog mig var lukten. Det luktade klor och urinoarstenar.
Ett snabbt toalettbesök innan baren och tre margaritas. Vi kände oss inte helt säkra på stället och undrade hur det hela skulle sluta men vi tittade på bandet en stund, just då var det rätt tråkig country som spelades så vi valde att gå ut på baksidan.

Det tog inte lång stund innan Richard hade börjat prata med några och ungefär samtidigt hittade Henrik och Jag två stycken vi hälsade på. 

Jag har ingen aning om hur lång tid som förflöt här inne, men vi stod och pratade om allt och inget, hade det hur trevligt som helst och Tommy, som vår nyfunne vän heter stod merparten av tiden och bara fnittrade hysteriskt åt mig och Henrik. Vi var sjukt imponerade av hans mäktiga helskägg och vi var alla fyra rörande överens om att han hade tur som hittat en flickvän som gillade skägg.

Gayla skulle gå och beställa, det tog emot att hon erbjöd sig men efter en stunds tvekan gick vi med på det. Vi fick strax möjlighet att återgälda tjänsten men det var svårt. Jag vet fortfarande inte vad det var hon drack, nånting i stil med Sweet tea, splash of soda, vodka..blablabla. Efter en stunds förvirring frågade jag ifall de visste vad hon drack om jag tog en bild på henne och glaset och visade i baren.

-Haha, oh they'll know for sure! Så en bild togs och jag var redo att beställa. Tommy drack nämligen Two-step. A Shot of shitty bourbon and a beer, and for just 5 dollars it's a bargain!

In mot baren och börja beställa, jag försökte upprepa vad Gayla hade sagt att hon drack, men upptäckte att bartendern hällde upp det i fel glas så jag visade bilden. Han sken upp efter att jag hade haft problem att beställa det och gjorde direkt om drinken. Den fick godkänt ute på baksidan och jag slappnade av. 

Kunde dock inte hålla med Tommy om att bourbonen var så risig som han hade sagt. Det kan bero på flera saker, men förmodligen var jag rejält dragen.

Jag kommer inte ihåg vad han jobbade med, men hon var fotograf, riktigt duktig verkade det som när han tog hennes telefon och visade vad hon gjorde. Jag och Henrik tyckte dock hon var galen som jobbade 80 timmar i veckan och dom skrattade gott åt Henrik när han berättade om sina arbetstider. En länk för att se vilken typ av fotografering hon sysslar med.

Nånstans här lämnade delar av Richards sällskap och han anslöt sig nu till oss, med sig i släptåg hade han Justin, en kille som verkade vara helt galen och även en tjej som heter Dani. Det blev fler skratt och vi lärde dem givetvis en del matnyttiga svenska fraser. Henrik försökte introducera "Det sket sig" genom att försöka övertyga Tommy om att han borde börja säga "it pooped itself" när saker gick åt helvete. Tror inte att det gick så bra, men han försökte säga det på svenska och lovade att börja säga det istället.

Dani dansade runt och var överallt och ingenstans, kändes som en genuin texastjej med jeansklänning och boots, ett varmt leende och en inställning till livet som bara var positiv. 

Vet inte hur det gick till eller varför, men på något sätt tror jag att hon försökte dansa med mig och jag tappade henne rätt i backen. Jag kan inte dansa för fem öre, speciellt inte med någon som tror att jag kan dansa och litar på att jag kan det, men ingen större skada var skedd och när jag hade dragit upp henne igen och bett om ursäkt ordentligt så fanns det inga sura miner alls. Det var inga sura miner från första början heller, bara ett extremt förvånat ansiktsuttryck.

Tommy, Gayla och Dani förgyllde min kväll ordentligt och det var tack vare dem som jag under natten började förälska mig i staden. När det var dags att gå hem kändes det som att hela stället visste vilka vi var, till och med dörrvakten visste vad jag hette, utan att jag nämnt mitt namn för honom under kvällen. Kanske hade min och Henriks fascination över Tommys helskägg spridit sig, för dörrvakten hade ett som var ännu mer imponerande. Helskägg i Austin är helt rätt vad det verkar, så när jag kan odla ett och lärt mig dansa ordentligt kommer jag komma tillbaka till staden som har en plats i mitt hjärta efter 12 timmars festande.

Bilden som togs för att kunna beställa

Kvällens skägg tillhörande Tommy, bakom en rad av two-steps

Dani, eftersom fotograferandet blev lidande togs ingen bild på henne, men fick låna den här från hennes facebook

Ledbruten, ont i hela kroppen och oförmögen att räta på mig vaknade jag ändå och kände att det var värt det. Kommer inte ihåg när jag mådde så dåligt sist, men samtidigt kommer jag inte ihåg nån kväll som skulle kunnat väga upp en sådan bakfylla heller.