Tim, Richard, en husbil och nån jäävla eehhh på en månads roadtrip i USA

Följ med oss på äventyret!


måndag 6 maj 2013

Världens godaste burgare (och pommes frites)

Efter vårt besök i Odessa skulle vi börja åka mot Austin igen. Vi visste att vi skulle vara tvungna att sova på en rastplats en natt till innan vi hade vår bokning på en RV-park i Austin och att vi behövde mat innan vi skulle sova. Vår mat och körklocka hade inte riktigt spelat något vidare under dan så alla måltider hade försvunnit på något sätt.

Vi hamnade till slut i Ozona (go lions!) på Hichin Post Steak House.

Ser in mycket ut för världen utifrån. Men den obligatoriska Lone Star-stjärnan sitter på väggen.


Väl inne får vi veta att de säljer alkohol men att man måste vara medlem för att få köpa, eftersom vi tre i stort sett är nykterister på denna resa så väljer vi att inte bli medlemmar utan bara äta av deras mat. Och vilken mat sen. 

På menyn, som var utformad som en papperstidning med orten och countyts historia på fram- och baksidan, fanns det mängder med godheter. Det mesta friterat, så vi förstod att vi kommit rätt. Till förrätt så tar vi in 6st Cheese Stixs (Spicy mozzarella cheese sticks, fried and golden brown) och en tallrik med Cajun Style Chicken Bits (chicken breast nuggets hand breaded in a special spicy mix). Till huvudrätter blev det en varsin burgare med pommes frites. Jag och Tim hade tagit en varsin British Burger (An Englishman decided to add crisp bacon, two kinds of cheese, grilled onions, mayo and special sauce to a hambruger. Other than becoming Americans, it was one of their best ideas), min utan lök givetvis, och Richard tog en Double X (All the same stuff as on a hamburger, but with mayo, sliced jalapenos with two kinds of cheese. "OLE"). Båda dessa val räknades som "House specialties" och allt kött var malet in house dagligen från färskt kött. 

Vi var rejält hungriga vid det här laget och även om det var en hel del för att vara förrätter så retade det bara vår aptit. Richard, som är klart känsligast för hungerkänslorna, hade uppsyn över utgången från köket och sken upp varje gång nån kom ut med mat bara för att bryta ihop och svära högt varje gång det visade sig att maten var till någon annan. Vi kollade suktande på de övriga gästernas maträtter och undrade när det skulle bli vår tur. Allting såg så fruktansvärt gott ut. Till slut så kom våra burgare och dom såg riktigt samskiga ut. Man börjar självklart med att smaka på pommesen och det var dom bästa någonsin. Perfekt friterade och det verkade som om dom hade lite frityrsmet på sig. Knapriga och saftiga med en mycket god smak. Jag är inget stort pommes-fan, men dessa var bättre än något jag smakat tidigare. När jag sedan tog min första tugga av hamburgaren så började jag direkt fundera på om detta var den bästa hamburgaren jag ätit? Jag hade ju varit riktigt hungrig och hungerkänsla kan få vad som helst att smaka godare än det egentligen är. Men desto mer jag åt, desto mer övertygad blev jag om att detta var ett mindre konstverk inom den gastronomiska världen. Köttet var perfekt; saftigt, perfekt tillagat, helt rätt kryddning och lagom stort så att man fick jobba lite för att ta sig en stadig tugga. Brödet var lite lätt flottigt på ovansidan (som det ska vara), riktigt saftigt innuti med lite stekyta utanpå. Grönsakerna och osten gjorde det dom skulle, de framhävde köttets fantastiska egenskaper. Vad special sauce var förstod jag aldrig men det var gott. Jag vet inte om mitt sökande efter världens godaste hamburgare är över, men ribban har höjts rejält. 





Efter denna kulinariska upplevelse så försökte jag övertala de övriga i mitt sällskap om att vi borde stanna där över natten och gå påt igen när de öppnade dagen efter. Jag ville ju testa allt på menyn. TIm och Richard var dock inte så sugna på detta utan ville komma närmare Austin innan vi slog läger för natten. Jag förstod detta och insåg även själv att det kanske inte var helt briljant att stå med husbilen utanför det enda stället i den lilla hålan vi var i som sålde alkohol. Med en liten tår i ögat av både sorg och glädje lämnade vi Ozona i Crockett County. Mätta och belåtna.

Just nu är vi utanför Dallas på väg mot Oklahoma. Alla i bilen mår lite som vi förtjänar efter ett fantastiskt roligt Cinco de Mayo-firande i Austin igår. Men det kommer få sitt/sina egna inlägg.


3 kommentarer:

  1. Inte visste jag att det var mataskribent du skulle bli, Henrik. Din beskrivning av hamburgare med pommes frites skulle nästan kunna få mig att testa.
    Ni håller fast vid temat "Matresa" - en bok kanske?? Fast det finns ju så många andra som skriver böcker...
    F.ö tänkte jag mycket på Tim i går. Jag planterade om kallan jag fick av honom på min födelsedag för ett år sen. Den har klarat vintern i källarrummet och skjutit skott. Tack än en gång!

    SvaraRadera
  2. En sån hamburgare vill jag ha!
    Pappa

    SvaraRadera
  3. Pappa:
    Det förstår jag!
    Jag la till lite bilder på dom också.
    Mamma:
    Man får tacka för berömmet. Det är lätt att skriva när man är inspirerad =)

    SvaraRadera