Denver, I hardly knew ye

Vi har nu lämnat Denver och åker genom öppna landskap i södra Colorado/ norra New Mexico. Vår vistelse i Denver gav oss rejäl mersmak. Allt fungerade egentligen över förväntan (boende, mat, underhållning, alkohol, hyrbil) och vi hade många möten med roliga/konstiga människor som gjorde att vår vistelse blev både rolig och väldigt random. Skummast av allt var  de två fulla killarna som satt på nån kasserad soffa av nåt slag ute på trottoaren  Jag började snacka med dom då de gillade min gula manpurse, lite lätt hånande och ironiskt tror jag iofs, men when in doubt take it as a compliment. Som Tim redan berättat fick dom oss att smaka Tingala. Våra liv har inte varit sig lika sen dess.

Denver som stad var fantastisk. Det var en riktigt skön stämning över hela staden. För mig påminde Denver mycket om Melbourne, med många små ställen som körde sin grej, massa mikrobryggerier, lite alternativ kulturscen och väldigt trevliga människor. Som ett exempel lyckades jag t.o.m. håna några Denver-bor att de hade tradeat upp i nfl-draften för några år sen för att ta Tim Tebow... och det resulterade bara i skratt, ingen ville slå mig. En referens som kanske två personer som läser den här bloggen förstår, men ändå. Det känns underbart att vara i ett land där olk förstår NFL-referenser. Denver är väldigt vackert också. Det är trevlig arkitektur och att ha Rocky Mountains konstant i bakgrunden är fantastiskt. Jag har svårt att se att det är något man blir van vid. Kärleken till Denver har gjort att vi snackat lite löst om att komma tillbaka hit en dag eller två tidigare för att få uppleva det lite mer.

Igår hämtade vi ut husbilen och den är ett monster. 9,1m lång, 4m hög, 2,5m bred, 208l bensintank och V-10a. Det var en lite jobbig väntan innan vi fick komma till uthyrningen men väl där så gick det gick fruktansvärt lätt att få bilen, så fort vi sa att vi hade hyrt en tidigare så fick vi i princip nycklarna och vi kunde dra. Att komma ut med monstret va dock lite svårare. Jag och Richard satt i husbilen och Tim satt i hyrbilen som vi skulle lämna tillbaka vid flygplatsen. Tanken var att vi skulle navigera dit och Tim följde efter. Problemet låg i att vi inte kunde köra ut åt rätt håll på vägen så vi var tvungna att vända. Man vänder inte 9,1m bil så jäkla lätt. Pråmar har en bättre svängradie. Vi backar upp på nån slags parkering men får inte riktigt plats och blockerar en hel del trafik. Vi ropar till varandra på tyska så att vi fortsätter hålla svenskarnas rykte högt. Efter lite svärande och arga ord till varandra lyckas vi komma åt rätt håll men missar en påfart till motorvägen vilket skapar lite hetsig stämning mellan föraren och navigatören i husbilen. Men eftersom vi är bröder så känns det ganska naturligt att skrika å svära på varandra ena sekunden och sitta och skratta tillsammans åt oss själva i nästa. Vad Tim tänkte som skull följa efter oss i hyrbilen tänkte efter alla våra skumma filbyten över heldraget.

Första natten spenderades på en rastplats vid sidan av interstate 25. Det var riktigt härligt. Det är något romantiskt över att stanna på rastplatser och sova. Ljudet, lukten och solnedgången.
Nu åkte vi förbi en skylt som varnade för björnar. Landskapet är fantastiskt. Vi är uppe på 2300m och bilen kämpar för att få luft.